Flit och sparsamhet

Få personer har haft en så stor betydelse för finansvärlden som Harry Markowitz. Instutionella placerare som pensionsbolag och hedgefonder använder hans teori för att skapa optimala portföljer, samtidigt som småsparare brukar få det mer lättillgängliga budskapet om att inte lägga alla ägg i samma kort. Det var en artikel som Harry Markowitz publicerade i Journal om Finance 1952 som lade grunden till den moderna portföljteorin. Teorin går ut på att man kan minska den totala risken i en portfölj genom att välja olika tillgångar med olika riskprofil. Så länge som tillgångarnas kurssvängningar inte samvarierar så kommer dessa att ta ut varandra, vilket ger en stabilare portfölj. Han arbetade vidare med teorin och använde bland annat matematiska modeller för att beräkna den optimala mixen av tillgångar i en portfölj. När han två år senare disputerade var hans arbete så banbrytande att Milton Friedman konstaterade att avhandlingen inte var inom ekonomi utan matematik. Harry Markowitz fick no...

Investing in the Age of Democracy: Ten Lessons in Applied Austrian Economics är en bok skriven av den amerikanska investeraren och författaren Morten Arisson som kom ut 2012. Boken är en introduktion till den österrikiska ekonomiska teorin och hur den kan tillämpas i investeringsbeslut. Spitznagel argumenterar för att österrikisk ekonomisk teori är särskilt relevant i dagens ekonomiska klimat och för att skapa en hållbar investeringsstrategi. De tio lektionerna i boken inkluderar att fokusera på långsiktig kapitalbevarande som minimerar olika risker. Boken betonar också vikten av att förstå de stora cykliska rörelserna på finansmarknaderna, och hur man kan använda den österrikiska ekonomiska teorin för att förutsäga och utnyttja dessa rörelser. Det viktigaste målet för investerare är att bevara kapitalet. Att investera i reala tillgångar kan ge skydd mot inflation och finansiell turbulens. Att undvika skuldsättning och kortsiktigt tänkande är viktigt för att uppnå en hållbar inve...

Efter att ha följt H&M under en lång ökenvandring tog mitt tålamod slut och jag har sålt av hela innehavet. Eftersom innehavet låg i en vanlig aktiedepå passade jag även på att sälja av mina Autoliv för att kunna kvitta förlusten i H&M. Jag har varit aktieägare i H&M sen maj 2006 och har under åren tagit emot mer aktieutdelningar än förlusten, så totalavkastningen blir ändå på plus. Räknar jag ihop totalavkastningen för både Autoliv och H&M så landar det på 60%, men det är som sagt under många år. Autoliv knoppade dessutom av Veoneer för några år sen och den vinsten som jag gjorde när Veoneer senare köptes upp har jag inte räknat in. Hade jag sett någon ljusning för H&M så hade jag gärna hållit kvar vid dem, men ett stor butiksnät är uppenbarligen bara en black om foten i konkurrensen med andra digitala affärsmodeller. Även om jag fortfarande tycker att det är svårt att handla kläder via nätet, så verkar de flest konsumenter föredra det. Att kunna jämföra priser ...

Handen på hjärtat så beror min buy ’n’ hold-strategi delvis på att jag är usel på att veta när jag ska sälja aktier. Vid flera tillfällen har jag bitit mig fast i innehav under år av utförslöpa, utan att förstå att jag borde kliva av. Ibland pratas det om psykologiska effekter att inte vilja realisera sina förluster, men tror att jag skulle kunna komma över den nesan om jag bara insåg att kursnedgången kommer att fortsätta. Problemet är att jag tycker att problemen är redan inprisade och därför tycker att vändningen borde komma. Det är trots allt mindre risk i bolag där problemen redan är kända än där de lurar som bränningar i skärgården. En sund säljstrategi skulle kunna avsevärt öka min total avkastning, men det är inte helt lätt att hitta vilka kriterier som gör att jag borde trycka på säljknappen. Försökte mig ett tag på stop-loss för att automatiskt sälja aktier som gick ned, men tyckte att jag gjorde mer förluster på det än utan. Börsen är neurotiskt lagd och kurserna kan därf...

Förra året var en utmaning med kvarvarande flaskhalsar efter pandemin, Rysslands brutala krig mot Ukraina, energikris, inflation och stigande räntor. Jag kan bara konstatera att de farhågor som jag hade inför förra året om ryskt vapenskrammel och inflation helt slog in. Kanske har jag en framtid som domedagsorakel. Att förutsäga 2023 blir däremot inte lika lätt. Det finns en del förståsigpåare som hävdar att inflationen ska falla tillbaka, eftersom Kina lättar på sina pandemirestriktioner och att varmare väder kommer att minska behovet av energi. Det kanske hjälper under sommarmånaderna, men det långsiktiga energiförsörjningen är inte löst. I Europa byggs hamnkapaciteten ut och världsmarknaden för gasleveranser dammsugs. I Sverige har regelverk ändrats som i bästa fall kan ge oss kärnkraft om tio till femton år. Ska vi få hjulen att snurra i industrin och värma i våra bostäder så behöver vi också ha en lösning på kort sikt. Fram till detta är på plats kommer vi få vänja oss med höga...

Inflationen ligger långt över prognoserna och pressar centralbankerna att höja styrräntorna. Stefan Ingves är som alltid lite sen på bollen och säger i en intervju att han räknar med att reporäntan kommer att toppa på 2,5 procent. En ganska optimistisk förhoppning med tanke på att en neutral styrränta, som varken gasar eller bromsar ekonomin, motsvarar inflationen plus tillväxten. Ligger inflationen på fyra procent och tillväxten på en procent är med andra ord en neutral styrränta fem procent. I nuläget är inflationen på 7,2 procent, vilket är långt över målet på två procent. Att i det läget gasa ekonomin till överhettning kommer bara att elda på inflationen och lånespiralen ännu mer. Samtidigt har stater och hushåll tagit på sig massor av skulder, vilket gjort dem känsliga mot räntehöjningar. Det finns med andra ord en gräns för hur mycket som centralbankerna kan höja räntan. Även om svenska hushåll i genomsnitt har goda marginaler för att tåla kraftiga räntehöjningar, så är det int...

Invasionen i Ukraina är en oerhörd tragedi som på bara ett par dagar förvandlade människors vardagsliv till ett brinnande helvete. Omvärldens reaktioner har varit stark på att ryska stridsvagnar går till anfall mot europeisk storstäder, att otränade civila behöver skydda sina hem med vapen och att barnfamiljer behöver söka skydd mot flygbombningar i tunnelbanor och källare. Putin hade sannolikt kalkylerat med sanktioner och fördömanden, men underskattade omfattningen och enigheten i reaktionen från väst. Mediabevakningen och de upprörda känslor som den gett upphov till har till slut fått eftergivna länder som Frankrike och Tyskland att ge efter och till slut införa hårda sanktioner. Tyvärr har beroendet av rysk gas och olja gjort att man inte kan ta till den kraftfullaste sanktionen i form av att helt stänga av ryska banker från Swift. Nu blir det istället bara en par banker som stängs ute från internationella betalningar, vilket gör att man ändå kan betala för energin till andra ryska...