Flit och sparsamhet

 FIRE-bloggar brukar oftast vara ganska outhärdliga att läsa. Efter en kort beskrivning om att pengar ger valfrihet, så kommer en beskrivning om att landets baristor hotar att driva folk till fattigdom och sen ett par tips hur man ska få sina kaffepengar att växa. Det är först när bloggarna börjar närma sig det där magiska målsnöret som jag tycker att de blir riktigt intressanta. Hur resonerar man när man ska kliva av? Hur mycket pengar behöver man för att leva ett gott liv som man faktiskt inte vet hur länge som det kommer vara? Vilken uttagsstrategi tänker man sig och hur ser man på risken med att ligga på börsen när sparperspektivet inte längre är evigt. Hur blev livet i både ekonomisk synvinkel och existentiell? Vi har fått en prestationskultur där inga uppoffringar längre är för stora för att få ticka av ett hägrande mål. Att sparande blivit en extremsport bland andra är kanske inte förvånande, men jag har ändå svårt att förstå hur någon kan vilja leva på skorpor och bröd för at

 I min studentlägenhet snurrade börskurserna på Text-TV i bakgrunden. Kunde jag bara dra in 500 kronor om dagen så skulle jag finansiera mina studier och lägga hela studielånet på något roligare som öl eller aktier. Någon nätmäklare fanns ännu inte så förutsättningarna för daytrading var uppriktigt sagt riktigt usla. Å andra sidan hade de aldrig varit bättre eftersom jag kunde knappa in mina order via telefonbanken med engångskoder istället för att behöva knata ner till bankkontoret på stan. Jag blev snart en högkonsument av de där skraplotterna med engångskoder. Min vanligaste strategi var att utnyttja dagliga prisfluktuationer. Jag hade sett att många aktier handlades i ett intervall på ca 2-3% per dag. Genom att köpa lågt i intervallet och sälja när kursen stod högt så skulle jag kunna tjäna på de dagliga prissvängningarna. Det gick oftast vägen, inte alltid samma dag men inom ett par dagar brukade mina 500 kronor plus courtage trilla in. Courtaget var 100 kronor plus po

  Indexfonder är ett utmärkt alternativ som ger bra riskspridning, avkastning som börsen i snitt till ett vettigt pris. För de flesta sparare är därför indexfonder det bästa alternativet. En portfölj bestående av ett par indexfonder för några olika marknader är svårslaget. Faktiskt så svårslaget att de flesta förvaltare av aktiva fonder inte klarar av att varaktigt slå index efter avgifter. Att då som småsparare välja att bygga en egen aktieportfölj är svårmotiverat. Avanza brukar publicera statistik över sina sparares genomsnittliga statistik vilket visar att de flesta skulle ha tjänat på att investera allt i en vanlig indexfond. Det kan naturligtvis finnas flera anledningar till den låga avkastningen som att de väljer att spara till lägre risk än börsen men det kan också vara så att de köper fel akter eller tajmar affärerna olyckligt.     Men det finns naturligtvis även flera skäl till att äga aktier. Har man mycket fritid och lite självinsikt så kan man försöka slå börsen. För mån

Zombieföretagen har blivit fler av stödinsatserna för att hålla ekonomin under armarna i Coronakrisen, konstaterar ECB i sin senaste financial stability report. Zombies kallas företag som inte är tillräckligt livskraftiga för att själva långsiktigt betala sina skulder, utan hankar sig fram på billiga pengar i form av låga räntor, statsstöd och en svag valuta. När pengarna blir dyrare riskerar zombiebolagen att gå omkull, vilket gör bankerna gärna fortsätter att hålla dem under armarna för att slippa ta en kreditförlust.  Problemet med zombieföretag är att de binder resurser som borde gå till mera produktiva verksamheter, därmed försenas omställningen till en mer livskraftig ekonomi. Kapital och människor som borde gå till andra verksamheter hålls kvar. Tidigare har även UC rapporterat att antalet konkurser inte ökat under 2020 trots att pandemin fått marknader att kollapsa.  ECB skriver i sin rapport: Policy measures aimed at supporting corporates and the economy through the coronaviru

Det är inte lätt att navigera som sparare. Antalet röster med de mest väsensskilda budskap är nästan lika många som alternativen att stoppa sina pengar i. Svarta rubriker om en överhängande krascher blandas med rosenskimrande expertråd om guld och gröna skogar till en minst sagt schizofren soppa. Tvärsäkerhet gör sig naturligtvis bäst i rubriker och som Niels Bohr konstaterade är det i synnerhet svårt att göra förutsägelser om framtiden. Hur mycket expert man än är så finns det mycket som kan stöka till i excelmodellen. Långa trender kan brytas av krig, naturkatastrofer, bolagsskandaler, innovationer, ett fartyg som hamnat på sniskan i Suezkanalen eller av en kines som lagar fladdermussoppa och råkar starta en pandemi. Det enda man bör vara tvärsäker på är att vi inte vet tillräckligt för att med säkerhet kunna säga något om framtiden.  Hur ska man då som sparare förhålla sig? Tvärsäkerheten är främst ett problem om man satsar allt på fel häst och osäkerheten om man inte kommer till

Hur många timmar har jag inte ägnat åt att läsa börskrönikor, ekonomibloggar och lyssnat på allsköns poddar i hopp om att vaska fram några guldkorn av kunskap. Jag står inte ut med att läsa fler tips om matlådor, att någon fått 457 kronor i utdelning eller att ränta på ränta är världens åttonde underverk. Kraften i exponentiell utveckling lärde jag mig redan i högstadiematten, men det är ingen mening att hänga läpp över bloggläsandets avtagande marginalnytta. I stället får jag själv försöka att skriva inlägg som jag själv skulle vilja läsa och tycker är intressant. Kanske roar det någon och om inte annat så finner jag viss glädje i att själv få formulera mina tankar. Jag har gjort en lång resa som sparare. Mina första aktieköp var som tonåring i Consafe och Fermenta under tidigt åttiotal. Det var på den tiden som man fick gå in på bankkontoret som ringde upp aktiemäklaren som gjorde affären. Efter ett par dagar kom sen ett fysiskt aktiebrev med posten. Sen dess har det hänt ganska