Flit och sparsamhet

Från 50-talet har AI haft en ganska sömning tillvaro på akademiska institutioner. När jag pluggade datavetenskap i början av 90-talet så var budskapet att AI kommer snart att bli hur stort som helst, men uppenbarligen missade man hur mycket datorkraft och datavolymer som behövdes för att göra det praktiskt användbart i någon större skala. Det var när IBMs Deep Blue besegrade Garri Kasparov i schack 1996 som blev startskottet för mer specialiserade tillämpningar. Därefter har det lanserats lång rad kommersiella AI-lösningar för sortering av paket, ansiktsigenkänning, diagnosticering av sjukdomar och avvikelser av mönster som kan användas för att identifiera bedrägerier eller servrar som går trögt i datacenter. Den heliga graalen inom AI-forskningen har däremot varit en generell problemlösare som kan användas för alla typer av problem, men här har problemet med datorkraft och datavolymer återigen visat sig svårt att lösa. För något år sen fick jag en bok med AI tolkar Karin Boye. De...

Att rusta sin privatekonomi för kriser är minst lika nödvändigt som ha en ryggsäck redo för att ta sig till sin bug out location i händelse av zombieapokalyps. Sannolikheten för ekonomiska kriser är kanske rent av större än många av de krisscenarion som gör att vi måste packa våra saker för att bege oss till skogs. Det finns många olika krisscenarion som kan påverka privatekonomin, både på personligt plan och på en övergripande samhällsnivå. Att drabbas av arbetslöshet eller skilsmässa kan drastiskt ändra de ekonomiska förutsättningarna. När intäkerna faller kraftigt samtidigt som kostnaderna för bostad och bil ligger kvar som är det lätt at komma i kläm. Till skillnad mot många andra kriser så kan många ekonomiska kriserna bli långvariga. Förberedelser blir därför ändå viktigare än andra kriser som man enklare kan vänta ut. Cyberattacker mot banker eller elnätet kan också snabbt slå ut hela samhällsekonomin. Överbelastningsattackar kan göra det inte är möjligt att logga in på sin ba...

En gammal studiekamrat ringde mig och sa att jag borde börja på deras startup. Det var ett gäng killar från KTH som satt i en trång lokal med staplar av colaburkar och knackade kod till WAP-telefoner och Palm Pilots. Jag skulle få jobba med smarta människor och den hetaste tekniken i en bransch som skulle förändra världen. Med löften om en bra lön och optionsavtal klev jag 1998 rätt in i IT-bubblan. Det dröjde inte länge innan riskkapitalister gick in med 200 miljoner i vår startup. Vi hade en unik produkt, men nu var det dags att skala upp och expandera internationellt. Fort skulle det gå, för var vi inte snabb så skulle någon annan hinna ta över tätpositionen. De pratade om hyper growth och burn rate, medan vi gick från tio personer till hundra personer på några månader. Det trånga kyffet byttes ut mot en flådigt kontor med designmöbler och snart var vi även etablerade i London, Paris, Berlin och New York. För att fira framgångarna firade vi tillsammans med alla våra nya medarbetare...

Strömmingen leker och över en kopp kaffe på bryggan funderar jag på vilken betydelse som strömmingsfisket haft för Roslagen. För skärgårdsbefolkningen var fisket den huvudsakliga försörjningen och ända fram till 1800-talet så betalde man till och med skatt i strömming. Saltade strömming kan lagras länge och tål långa transporter vilket gjorde den idealisk som proviant för armén eller för byteshandel. Redan på medeltiden reglerades därför strömmingsfisket och båtlagen fick betala skatt i form av en del av fångsten i särskilda kronohamnar. I Fågelsundet som är Upplands störta fiskeläge blomstrade fisket fram till 40-talet då det fanns ett 30-tal båtlag. Under högsäsong kunde båtlagen gå ut två gånger om dagen och fisken såldes sen vidare med goda förtjänst till uppköpare i Gävle och Stockholm. Idag är de röda fiskebodarna och kokhusen med gistvallar där fiskenäten hängde på tork förvandlade till fritidsboenden. Av fisket finns det en eller två fiskare kvar som säljer rökt fisk till somma...

Tillsammans med min klasskamrat Per bildade jag en aktiesparklubb i gymnasiet. Vi hade båda för lite pengar för att kunna stilla vårt börsintresse och genom att gå ihop med andra på skolan så skulle vi få ett betydligt större kapital att handla för. Varje andel kostade 500 kronor i startavgift och 200 kronor i månaden, vilket var en inte oansenlig del av studiebidraget, så det är imponerade att vi fick ihop nästan 30 medlemmar. Men åttiotalet var en tidsålder då alla drömde om att bli yuppie och göra snabba klipp på börsen. När vi skramlat ihop pengarna gick Per och jag ner till det lokala bankkontoret för att köpa aktier. Eftersom det fanns vare sig internet eller nätmäklare så fick man snällt gå till banken för att göra sina affärer. Börskurserna lästes varje dag upp i radion, ungefär som väderleksrapporten. Våra affärer hanterades av Percy som var aktiemäklaren på det lokala bankkontoret. Trots den yuppielika framtoningen med prickig sidenslips och hängslen så tog sig Percy tid at...

 FIRE-bloggar brukar oftast vara ganska outhärdliga att läsa. Efter en kort beskrivning om att pengar ger valfrihet, så kommer en beskrivning om att landets baristor hotar att driva folk till fattigdom och sen ett par tips hur man ska få sina kaffepengar att växa. Det är först när bloggarna börjar närma sig det där magiska målsnöret som jag tycker att de blir riktigt intressanta. Hur resonerar man när man ska kliva av? Hur mycket pengar behöver man för att leva ett gott liv som man faktiskt inte vet hur länge som det kommer vara? Vilken uttagsstrategi tänker man sig och hur ser man på risken med att ligga på börsen när sparperspektivet inte längre är evigt. Hur blev livet i både ekonomisk synvinkel och existentiell? Vi har fått en prestationskultur där inga uppoffringar längre är för stora för att få ticka av ett hägrande mål. Att sparande blivit en extremsport bland andra är kanske inte förvånande, men jag har ändå svårt att förstå hur någon kan vilja leva på skorpor och bröd fö...

 I min studentlägenhet snurrade börskurserna på Text-TV i bakgrunden. Kunde jag bara dra in 500 kronor om dagen så skulle jag finansiera mina studier och lägga hela studielånet på något roligare som öl eller aktier. Någon nätmäklare fanns ännu inte så förutsättningarna för daytrading var uppriktigt sagt riktigt usla. Å andra sidan hade de aldrig varit bättre eftersom jag kunde knappa in mina order via telefonbanken med engångskoder istället för att behöva knata ner till bankkontoret på stan. Jag blev snart en högkonsument av de där skraplotterna med engångskoder. Min vanligaste strategi var att utnyttja dagliga prisfluktuationer. Jag hade sett att många aktier handlades i ett intervall på ca 2-3% per dag. Genom att köpa lågt i intervallet och sälja när kursen stod högt så skulle jag kunna tjäna på de dagliga prissvängningarna. Det gick oftast vägen, inte alltid samma dag men inom ett par dagar brukade mina 500 kronor plus courtage trilla in. Courtaget var 100 kronor plu...

Hur många timmar har jag inte ägnat åt att läsa börskrönikor, ekonomibloggar och lyssnat på allsköns poddar i hopp om att vaska fram några guldkorn av kunskap. Jag står inte ut med att läsa fler tips om matlådor, att någon fått 457 kronor i utdelning eller att ränta på ränta är världens åttonde underverk. Kraften i exponentiell utveckling lärde jag mig redan i högstadiematten, men det är ingen mening att hänga läpp över bloggläsandets avtagande marginalnytta. I stället får jag själv försöka att skriva inlägg som jag själv skulle vilja läsa och tycker är intressant. Kanske roar det någon och om inte annat så finner jag viss glädje i att själv få formulera mina tankar. Jag har gjort en lång resa som sparare. Mina första aktieköp var som tonåring i Consafe och Fermenta under tidigt åttiotal. Det var på den tiden som man fick gå in på bankkontoret som ringde upp aktiemäklaren som gjorde affären. Efter ett par dagar kom sen ett fysiskt aktiebrev med posten. Sen dess har det hänt ganska...