Från 50-talet har AI haft en ganska sömning tillvaro på akademiska institutioner. När jag pluggade datavetenskap i början av 90-talet så var budskapet att AI kommer snart att bli hur stort som helst, men uppenbarligen missade man hur mycket datorkraft och datavolymer som behövdes för att göra det praktiskt användbart i någon större skala. Det var när IBMs Deep Blue besegrade Garri Kasparov i schack 1996 som blev startskottet för mer specialiserade tillämpningar. Därefter har det lanserats lång rad kommersiella AI-lösningar för sortering av paket, ansiktsigenkänning, diagnosticering av sjukdomar och avvikelser av mönster som kan användas för att identifiera bedrägerier eller servrar som går trögt i datacenter. Den heliga graalen inom AI-forskningen har däremot varit en generell problemlösare som kan användas för alla typer av problem, men här har problemet med datorkraft och datavolymer återigen visat sig svårt att lösa. För något år sen fick jag en bok med AI tolkar Karin Boye. De...
Affärsmodeller med hög skuldsättning har det fortsatt svårt i det högre ränteläget och bland de som har drabbats värst är Intrum. I år har aktien fallit med 75 % och på ett år 86%. Det kan låta paradoxalt men ett av skälen till att jag varit aktieägare i Intrum är att jag räknade med att de skulle tjäna mer pengar när fler fick problem med sina lån. Jag trodde att affärsmodellen var tillräckligt robust och intäkterna ökade i dåliga tider, men uppenbarligen var affärsmodellen så kapitalintensiv att de själva föll offer när räntorna ökade. Jag har haft mitt innehav sen 2011 och har efter dagens fortsatta nergång en förlust på 158 tkr eller 87%. Under åren har jag däremot fått utdelningar på 117 tkr från Intrum, så den totala förlusten över åren är trots allt något mindre än vad nedgången antyder. Hur som helst är det riktigt illa och att jag ännu en gång inte klivit ur i tid kräver självrannsakan. För bara någon vecka sen funderade jag på om jag inte borde köpa mer eftersom kursen ...