Fortsätt till huvudinnehåll

Harry Markowitz portföljteori

Få personer har haft en så stor betydelse för finansvärlden som Harry Markowitz. Instutionella placerare som pensionsbolag och hedgefonder använder hans teori för att skapa optimala portföljer, samtidigt som småsparare brukar få det mer lättillgängliga budskapet om att inte lägga alla ägg i samma kort. Det var en artikel som Harry Markowitz publicerade i Journal om Finance 1952 som lade grunden till den moderna portföljteorin. Teorin går ut på att man kan minska den totala risken i en portfölj genom att välja olika tillgångar med olika riskprofil. Så länge som tillgångarnas kurssvängningar inte samvarierar så kommer dessa att ta ut varandra, vilket ger en stabilare portfölj. Han arbetade vidare med teorin och använde bland annat matematiska modeller för att beräkna den optimala mixen av tillgångar i en portfölj. När han två år senare disputerade var hans arbete så banbrytande att Milton Friedman konstaterade att avhandlingen inte var inom ekonomi utan matematik. Harry Markowitz fick nobelpriset i ekonomi 1990 för sin teori.

Även om Harry Markowitz kanske mest är känd för den moderna portföljteorin, så är han en man med många strängar på sin lyra. Han intresserade sig ursprungligen för fysik, astronomi och filosofi med en förkärlek för den skotske 1700-tals filosofen David Hume. Det var först efter sin kandidatexamen vid universitetet i Chicago som han började att studera ekonomi för bland annat Milton Friedman. Utöver detta har han också utvecklat ett programmeringsspråk SIMSCRIPT som används för simuleringar av krisscenarion och flygövervakning. Senare grundade han tillsammans med Harb Karr också IT-bolaget CACI som hjälper myndigheter med teknik för bättre beslutsfattande.

Trots att Harry Markowitz portföljteori har varit så banbrytande så finns det också kritiska röster. Bland annat har kritiker riktat in sig på att korrelationen mellan olika tillgångar kan förändras över tiden. Under normala förhållanden svänger kurserna i olika tillgångar utan större samvariation, men när det kommer någon form av ekonomisk chock så ökar korrelationen. Kort sagt, när skiten träffar fläkten och alla vill sälja så kommer allt att gå ner samtidigt.

Nassim Nicholas Taleb menar också att det inte går att beskriva risk som kurssvängningar kring en normalfördelningskurva. Han menar att det finns sällsynta händelser som underskattas av en normalfördelningskurva, men som egentligen utgör en risken för att portföljen raderas ut och att investeraren därför inte längre har en chans att återhämta sig med tiden. Genom att invagga oss i en matematisk trygghet gör det att vi missar de riktiga riskerna och tar långt större risker än vad vi borde. Ett risktagande som gör hela det finansiella systemet instabilt eftersom det används av så många tunga spelare i världen.

MPT produces measures such as “sigmas”, “betas”, “Sharpe ratios”, “correlation”, “value at risk”, “optimal portfolios” and “capital asset pricing model” that are incompatible with the possibility of those consequential rare events I call “black swans” (owing to their rarity, as most swans are white). So my problem is that the prize is not just an insult to science; it has been putting the financial system at risk of blow-ups. MPT has the empirical and scientific validity of astrology (without the aesthetics), yet the lessons are ignored in what is taught to 150,000 business school students worldwide.
- Nassim Nicholas Taleb

Som småsparare är det viktigaste att komma ihåg att investeringar är riskfyllt. Kurser går upp och ner, men förlorar man allt så kommer man inte heller få del av återhämtningen vid nästa kursuppgång. Är risk för mig att värdet på portföljen svänger eller att jag riskerar att förlora hela innehavet vid någon sällsynt händelse är kanske det viktigaste som man kan fundera över. Har man psykologiskt svårt att hantera svängningarna på börsen, så bör man ta sig en funderare på hur man kommer att reagera när allting går ner samtidigt. Att behålla lite torrt krut utifall att och sen sprida sina risker är kanske den bästa lärdomen för den som både gillar Taleb och Markowitz.

Flit och sparsamhet!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Våga vägra index

Indexfonder är ett utmärkt sätt att få en bred exponering mot en marknad till en billig peng. För de flesta småsparare är det därför bättre att spara i indexfonder än att köpa aktier, men för den som vill få en bättre avkastning än index behöver man våga avvika från index. Jag använder själv indexfonder för att få exponering mot USA, Europa och tillväxtländer där jag själv valt att inte handla enskilda aktier från, men är övertygad att jag kan få bättre avkastningen än ett svenskt index genom att undvika surdegar i portföljen. Ett index är ett genomsnitt av de aktier som ingår i det. Det finns lite olika varianter som kapitalviktat eller likaviktat, index som exkluderar miljöbovar eller bara innehåller de absolut största bolagen. I varje index finns det därför bra och dåliga bolag. Några kommer att ligga under genomsnittet i risk och avkastning, medan andra kommer att ligga över. Kan man se till att välja bort dålig bolag och istället ha en högre andel bra bolag så kommer man över ti

Kriget i Ukraina

Invasionen i Ukraina är en oerhörd tragedi som på bara ett par dagar förvandlade människors vardagsliv till ett brinnande helvete. Omvärldens reaktioner har varit stark på att ryska stridsvagnar går till anfall mot europeisk storstäder, att otränade civila behöver skydda sina hem med vapen och att barnfamiljer behöver söka skydd mot flygbombningar i tunnelbanor och källare. Putin hade sannolikt kalkylerat med sanktioner och fördömanden, men underskattade omfattningen och enigheten i reaktionen från väst. Mediabevakningen och de upprörda känslor som den gett upphov till har till slut fått eftergivna länder som Frankrike och Tyskland att ge efter och till slut införa hårda sanktioner. Tyvärr har beroendet av rysk gas och olja gjort att man inte kan ta till den kraftfullaste sanktionen i form av att helt stänga av ryska banker från Swift. Nu blir det istället bara en par banker som stängs ute från internationella betalningar, vilket gör att man ändå kan betala för energin till andra ryska

Smugglaren på Gräskö

Brattsystemet infördes 1919 som ett sätt att hålla ner alkoholkonsumtionen. Systemet gick ut på att ransonera tillgången genom att alla inköp infördes i en motbok samtidigt som det etablerades ett monopol på försäljningen. Motboken var ett häfte med plats för stämplar, där inköpen skrevs in för att bevaka att ransonen inte överskreds. För att erhålla motbok måste man skriva en ansökan till vederbörande systembolag och blev då registrerad som kund om "särskilt hinder icke förelåg". Ransonen för spritdrycker var från början en eller två liter i månaden men ökades senare till normalt tre liter, och det var personens sociala status som avgjorde ransonens storlek. Inkomst, kön, förmögenhet och samhällsposition styrde tilldelningen. Bara en av tio kvinnor hade motbok, och i de fallen de hade en var den tilldelade ransonen långt mindre än männens. Gifta kvinnor och hushållerskor kunde nekas med motiveringen att mannen i familjen hade motbok. Unga, ogifta män kom sällan i fråga oc