Flit och sparsamhet

Handen på hjärtat så beror min buy ’n’ hold-strategi delvis på att jag är usel på att veta när jag ska sälja aktier. Vid flera tillfällen har jag bitit mig fast i innehav under år av utförslöpa, utan att förstå att jag borde kliva av. Ibland pratas det om psykologiska effekter att inte vilja realisera sina förluster, men tror att jag skulle kunna komma över den nesan om jag bara insåg att kursnedgången kommer att fortsätta. Problemet är att jag tycker att problemen är redan inprisade och därför tycker att vändningen borde komma. Det är trots allt mindre risk i bolag där problemen redan är kända än där de lurar som bränningar i skärgården. En sund säljstrategi skulle kunna avsevärt öka min total avkastning, men det är inte helt lätt att hitta vilka kriterier som gör att jag borde trycka på säljknappen. Försökte mig ett tag på stop-loss för att automatiskt sälja aktier som gick ned, men tyckte att jag gjorde mer förluster på det än utan. Börsen är neurotiskt lagd och kurserna kan därf

Förra året var en utmaning med kvarvarande flaskhalsar efter pandemin, Rysslands brutala krig mot Ukraina, energikris, inflation och stigande räntor. Jag kan bara konstatera att de farhågor som jag hade inför förra året om ryskt vapenskrammel och inflation helt slog in. Kanske har jag en framtid som domedagsorakel. Att förutsäga 2023 blir däremot inte lika lätt. Det finns en del förståsigpåare som hävdar att inflationen ska falla tillbaka, eftersom Kina lättar på sina pandemirestriktioner och att varmare väder kommer att minska behovet av energi. Det kanske hjälper under sommarmånaderna, men det långsiktiga energiförsörjningen är inte löst. I Europa byggs hamnkapaciteten ut och världsmarknaden för gasleveranser dammsugs. I Sverige har regelverk ändrats som i bästa fall kan ge oss kärnkraft om tio till femton år. Ska vi få hjulen att snurra i industrin och värma i våra bostäder så behöver vi också ha en lösning på kort sikt. Fram till detta är på plats kommer vi få vänja oss med höga