Fortsätt till huvudinnehåll

Champagnepyramider och optioner

En gammal studiekamrat ringde mig och sa att jag borde börja på deras startup. Det var ett gäng killar från KTH som satt i en trång lokal med staplar av colaburkar och knackade kod till WAP-telefoner och Palm Pilots. Jag skulle få jobba med smarta människor och den hetaste tekniken i en bransch som skulle förändra världen. Med löften om en bra lön och optionsavtal klev jag 1998 rätt in i IT-bubblan.

Det dröjde inte länge innan riskkapitalister gick in med 200 miljoner i vår startup. Vi hade en unik produkt, men nu var det dags att skala upp och expandera internationellt. Fort skulle det gå, för var vi inte snabb så skulle någon annan hinna ta över tätpositionen. De pratade om hyper growth och burn rate, medan vi gick från tio personer till hundra personer på några månader. Det trånga kyffet byttes ut mot en flådigt kontor med designmöbler och snart var vi även etablerade i London, Paris, Berlin och New York. För att fira framgångarna firade vi tillsammans med alla våra nya medarbetare på ett slott i England. Jublet visste inga gränser när champagnepyramiden hälldes upp av servitörer i vita jackor.

För oss utvecklare förändrades inte mycket, annat än att tempot blev högre och kvällarna senare. Vi levde som i en sekt bland pizzakartonger och datorskärmar. Det var inte många gånger som jag kom hem före nio på kvällen och ibland övernattade vi på jobbet för att hinna med. Men på fredagarna så blev det Stureplan där vi gav oss hän till vilda excesser med det frikostiga humör som man bara har när man tror på de uppblåsta värderingarna av aktier och optioner. Vi fick guldkort på några krogar och beställde in mäklarbrickor. För det som blev över av lönen köpte jag aktier i hajpade IT-bolag som Adcore, Information Highway, Framfab och Icon Medialab.

Två år senare var pengarna för expansionen slut och riskkapitalisterna ville inte längre satsa mer. Utomlands hade redan några IT-bolag kraschat och de såg inte längre några möjligheter att räkna hem investeringarna. För vår del var IT-yran slut och konkursen var ett oundvikligt faktum. Förutom att bli av med jobbet så landade jag hyfsat bra. Jag hade köpte en lägenhet några månader innan kraschen vilket gjorde att jag sålt av de flesta av mina aktier. På de IT-aktier som jag hade kvar var nedgången totalt 90%.

Det var några roliga år att leva mitt i bubblan, men det var smällen när den sprack som gav mig lärdomar. Jag lärde mig vikten av riskspridning och att inte ha allt mitt sparkapital i samma bransch som jag jobbar i. Att uppblåsta värderingar kan rinna som sand genom händerna. Hur bra teknik och hur mycket pengar som man än har så är det efterfrågan som till slut avgör om du kommer att kunna tjäna pengar. Jag blev helt enkelt en försiktigare investerare av att ha bränt mig.

/Flit och sparsamhet!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Våga vägra index

Indexfonder är ett utmärkt sätt att få en bred exponering mot en marknad till en billig peng. För de flesta småsparare är det därför bättre att spara i indexfonder än att köpa aktier, men för den som vill få en bättre avkastning än index behöver man våga avvika från index. Jag använder själv indexfonder för att få exponering mot USA, Europa och tillväxtländer där jag själv valt att inte handla enskilda aktier från, men är övertygad att jag kan få bättre avkastningen än ett svenskt index genom att undvika surdegar i portföljen. Ett index är ett genomsnitt av de aktier som ingår i det. Det finns lite olika varianter som kapitalviktat eller likaviktat, index som exkluderar miljöbovar eller bara innehåller de absolut största bolagen. I varje index finns det därför bra och dåliga bolag. Några kommer att ligga under genomsnittet i risk och avkastning, medan andra kommer att ligga över. Kan man se till att välja bort dålig bolag och istället ha en högre andel bra bolag så kommer man över ti

Kriget i Ukraina

Invasionen i Ukraina är en oerhörd tragedi som på bara ett par dagar förvandlade människors vardagsliv till ett brinnande helvete. Omvärldens reaktioner har varit stark på att ryska stridsvagnar går till anfall mot europeisk storstäder, att otränade civila behöver skydda sina hem med vapen och att barnfamiljer behöver söka skydd mot flygbombningar i tunnelbanor och källare. Putin hade sannolikt kalkylerat med sanktioner och fördömanden, men underskattade omfattningen och enigheten i reaktionen från väst. Mediabevakningen och de upprörda känslor som den gett upphov till har till slut fått eftergivna länder som Frankrike och Tyskland att ge efter och till slut införa hårda sanktioner. Tyvärr har beroendet av rysk gas och olja gjort att man inte kan ta till den kraftfullaste sanktionen i form av att helt stänga av ryska banker från Swift. Nu blir det istället bara en par banker som stängs ute från internationella betalningar, vilket gör att man ändå kan betala för energin till andra ryska

Smugglaren på Gräskö

Brattsystemet infördes 1919 som ett sätt att hålla ner alkoholkonsumtionen. Systemet gick ut på att ransonera tillgången genom att alla inköp infördes i en motbok samtidigt som det etablerades ett monopol på försäljningen. Motboken var ett häfte med plats för stämplar, där inköpen skrevs in för att bevaka att ransonen inte överskreds. För att erhålla motbok måste man skriva en ansökan till vederbörande systembolag och blev då registrerad som kund om "särskilt hinder icke förelåg". Ransonen för spritdrycker var från början en eller två liter i månaden men ökades senare till normalt tre liter, och det var personens sociala status som avgjorde ransonens storlek. Inkomst, kön, förmögenhet och samhällsposition styrde tilldelningen. Bara en av tio kvinnor hade motbok, och i de fallen de hade en var den tilldelade ransonen långt mindre än männens. Gifta kvinnor och hushållerskor kunde nekas med motiveringen att mannen i familjen hade motbok. Unga, ogifta män kom sällan i fråga oc