Fortsätt till huvudinnehåll

Champagnepyramider och optioner

En gammal studiekamrat ringde mig och sa att jag borde börja på deras startup. Det var ett gäng killar från KTH som satt i en trång lokal med staplar av colaburkar och knackade kod till WAP-telefoner och Palm Pilots. Jag skulle få jobba med smarta människor och den hetaste tekniken i en bransch som skulle förändra världen. Med löften om en bra lön och optionsavtal klev jag 1998 rätt in i IT-bubblan.

Det dröjde inte länge innan riskkapitalister gick in med 200 miljoner i vår startup. Vi hade en unik produkt, men nu var det dags att skala upp och expandera internationellt. Fort skulle det gå, för var vi inte snabb så skulle någon annan hinna ta över tätpositionen. De pratade om hyper growth och burn rate, medan vi gick från tio personer till hundra personer på några månader. Det trånga kyffet byttes ut mot en flådigt kontor med designmöbler och snart var vi även etablerade i London, Paris, Berlin och New York. För att fira framgångarna firade vi tillsammans med alla våra nya medarbetare på ett slott i England. Jublet visste inga gränser när champagnepyramiden hälldes upp av servitörer i vita jackor.

För oss utvecklare förändrades inte mycket, annat än att tempot blev högre och kvällarna senare. Vi levde som i en sekt bland pizzakartonger och datorskärmar. Det var inte många gånger som jag kom hem före nio på kvällen och ibland övernattade vi på jobbet för att hinna med. Men på fredagarna så blev det Stureplan där vi gav oss hän till vilda excesser med det frikostiga humör som man bara har när man tror på de uppblåsta värderingarna av aktier och optioner. Vi fick guldkort på några krogar och beställde in mäklarbrickor. För det som blev över av lönen köpte jag aktier i hajpade IT-bolag som Adcore, Information Highway, Framfab och Icon Medialab.

Två år senare var pengarna för expansionen slut och riskkapitalisterna ville inte längre satsa mer. Utomlands hade redan några IT-bolag kraschat och de såg inte längre några möjligheter att räkna hem investeringarna. För vår del var IT-yran slut och konkursen var ett oundvikligt faktum. Förutom att bli av med jobbet så landade jag hyfsat bra. Jag hade köpte en lägenhet några månader innan kraschen vilket gjorde att jag sålt av de flesta av mina aktier. På de IT-aktier som jag hade kvar var nedgången totalt 90%.

Det var några roliga år att leva mitt i bubblan, men det var smällen när den sprack som gav mig lärdomar. Jag lärde mig vikten av riskspridning och att inte ha allt mitt sparkapital i samma bransch som jag jobbar i. Att uppblåsta värderingar kan rinna som sand genom händerna. Hur bra teknik och hur mycket pengar som man än har så är det efterfrågan som till slut avgör om du kommer att kunna tjäna pengar. Jag blev helt enkelt en försiktigare investerare av att ha bränt mig.

/Flit och sparsamhet!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det är mänskligt att fela

Det är inte lätt att navigera som sparare. Antalet röster med de mest väsensskilda budskap är nästan lika många som alternativen att stoppa sina pengar i. Svarta rubriker om en överhängande krascher blandas med rosenskimrande expertråd om guld och gröna skogar till en minst sagt schizofren soppa. Tvärsäkerhet gör sig naturligtvis bäst i rubriker och som Niels Bohr konstaterade är det i synnerhet svårt att göra förutsägelser om framtiden. Hur mycket expert man än är så finns det mycket som kan stöka till i excelmodellen. Långa trender kan brytas av krig, naturkatastrofer, bolagsskandaler, innovationer, ett fartyg som hamnat på sniskan i Suezkanalen eller av en kines som lagar fladdermussoppa och råkar starta en pandemi. Det enda man bör vara tvärsäker på är att vi inte vet tillräckligt för att med säkerhet kunna säga något om framtiden.  Hur ska man då som sparare förhålla sig? Tvärsäkerheten är främst ett problem om man satsar allt på fel häst och osäkerheten om man inte kommer t...

Economics in one lesson

Henry Hazlitt var en amerikansk ekonom och journalist, som bland annat skrev för New York Times, Wall Street Journal och Newsweek. Hans bok Economics in one lesson skrevs 1946 och är fortfarande en oöverträffad pärla för den som vill lära sig att förstå ekonomi. Boken är skriven med journalistens enkla språk, men är fullt med underhållande exempel på vanliga tankevurpor som får oss att fatta fel beslut. Henry Hazlitt hade lärt känna ekonomen Ludvig von Mises som flytt till USA under andra världskriget och kom att påverka innehållet. Boken går att beställa via Adlibris eller Amazon, men finns också fritt tillgänglig som pdf bland annat via den kanadensiska tinktanken Institut for Liberal studies . I bokens första kapital går Henry Hazlitt igenom ett klassiskt exempel från Frédéric Bastiat med ett krossat fönster och förklarar hur ekonomiska beslut inte enbart har direkta konsekvenser, utan även oväntade sidoeffekter på andra verksamheter och grupper. De pengar som går till att laga ...

Fria hyror för nya lyor

Förslaget om marknadshyror för nyproduktion är en känslig balansgång för regeringen. Genomförs det hotar Vänstern med regeringskris och genomförs det inte hotar Centern dra undan sitt stöd. Med tanke på att det tar ett halvt sekel att förnya hyresbeståndet så är det mer en principfråga än något som kommer förändra förutsättningarna för de hyresgäster som redan väntat 25 år i kö för en lägenhet.  För grundproblemet är att det byggs på tok för få hyresbostäder. På en normal marknad stiger priserna när efterfrågan ökar och företag ser till att öka produktioner för att möta denna efterfrågan, men på hyresmarknaden är denna prismekanism utslagen. Det är helt enkelt inte tillräckligt lönsamt att producera hyresbostäder, trots att byggbolagen lockas med statligt investeringsstöd för att sätta spaden i jorden. Priser är information om att öka eller minska produktionen på en marknad. När priserna regleras så kommer denna information inte fram utan man kommer istället behöva hantera en öka...