En gammal studiekamrat ringde mig och sa att jag borde börja på deras startup. Det var ett gäng killar från KTH som satt i en trång lokal med staplar av colaburkar och knackade kod till WAP-telefoner och Palm Pilots. Jag skulle få jobba med smarta människor och den hetaste tekniken i en bransch som skulle förändra världen. Med löften om en bra lön och optionsavtal klev jag 1998 rätt in i IT-bubblan.
Det dröjde inte länge innan riskkapitalister gick in med 200 miljoner i vår startup. Vi hade en unik produkt, men nu var det dags att skala upp och expandera internationellt. Fort skulle det gå, för var vi inte snabb så skulle någon annan hinna ta över tätpositionen. De pratade om hyper growth och burn rate, medan vi gick från tio personer till hundra personer på några månader. Det trånga kyffet byttes ut mot en flådigt kontor med designmöbler och snart var vi även etablerade i London, Paris, Berlin och New York. För att fira framgångarna firade vi tillsammans med alla våra nya medarbetare på ett slott i England. Jublet visste inga gränser när champagnepyramiden hälldes upp av servitörer i vita jackor.
För oss utvecklare förändrades inte mycket, annat än att tempot blev högre och kvällarna senare. Vi levde som i en sekt bland pizzakartonger och datorskärmar. Det var inte många gånger som jag kom hem före nio på kvällen och ibland övernattade vi på jobbet för att hinna med. Men på fredagarna så blev det Stureplan där vi gav oss hän till vilda excesser med det frikostiga humör som man bara har när man tror på de uppblåsta värderingarna av aktier och optioner. Vi fick guldkort på några krogar och beställde in mäklarbrickor. För det som blev över av lönen köpte jag aktier i hajpade IT-bolag som Adcore, Information Highway, Framfab och Icon Medialab.
Två år senare var pengarna för expansionen slut och riskkapitalisterna ville inte längre satsa mer. Utomlands hade redan några IT-bolag kraschat och de såg inte längre några möjligheter att räkna hem investeringarna. För vår del var IT-yran slut och konkursen var ett oundvikligt faktum. Förutom att bli av med jobbet så landade jag hyfsat bra. Jag hade köpte en lägenhet några månader innan kraschen vilket gjorde att jag sålt av de flesta av mina aktier. På de IT-aktier som jag hade kvar var nedgången totalt 90%.
Det var några roliga år att leva mitt i bubblan, men det var smällen när den sprack som gav mig lärdomar. Jag lärde mig vikten av riskspridning och att inte ha allt mitt sparkapital i samma bransch som jag jobbar i. Att uppblåsta värderingar kan rinna som sand genom händerna. Hur bra teknik och hur mycket pengar som man än har så är det efterfrågan som till slut avgör om du kommer att kunna tjäna pengar. Jag blev helt enkelt en försiktigare investerare av att ha bränt mig.
/Flit och sparsamhet!
Kommentarer
Skicka en kommentar