Fortsätt till huvudinnehåll

Mitt liv som daytrader

 I min studentlägenhet snurrade börskurserna på Text-TV i bakgrunden. Kunde jag bara dra in 500 kronor om dagen så skulle jag finansiera mina studier och lägga hela studielånet på något roligare som öl eller aktier. Någon nätmäklare fanns ännu inte så förutsättningarna för daytrading var uppriktigt sagt riktigt usla. Å andra sidan hade de aldrig varit bättre eftersom jag kunde knappa in mina order via telefonbanken med engångskoder istället för att behöva knata ner till bankkontoret på stan. Jag blev snart en högkonsument av de där skraplotterna med engångskoder.

Min vanligaste strategi var att utnyttja dagliga prisfluktuationer. Jag hade sett att många aktier handlades i ett intervall på ca 2-3% per dag. Genom att köpa lågt i intervallet och sälja när kursen stod högt så skulle jag kunna tjäna på de dagliga prissvängningarna. Det gick oftast vägen, inte alltid samma dag men inom ett par dagar brukade mina 500 kronor plus courtage trilla in. Courtaget var 100 kronor plus porto på fem kronor för den fysiska notan så jag genererade bra med intäkter för banken för att tjäna mina 500 kronor. Mitt kapital räckte till fyra samtidiga trades som med 2% uppgång skulle generera 500 kronor till mig och 200 till banken. Det skulle räcka med att en av dem gick hem per dag för att jag skulle få mina efterlängtade 500 kronor. 

Långa perioder gick det rätt bra, men när kursen gick ner blev min korta affär ofta ”långsiktiga”. Tids nog så hämtar kursen igen sig och jag gör min lilla vinst. När kursen snabbt gick upp hängde jag inte med eftersom jag sålde av på tok för tidigt. Min strategi funkade bra på en stillastående marknad men i en uppgångsfas så behövde jag hålla i aktierna längre för att hänga med. Mitt intresse gick därför lite i vågor under några år. När de första nätmäklarna etablerade sig hade jag hunnit börja jobba. Mitt kapital var större och jag kunde göra fler affärer än tidigare. När det gick som snabbast kunde jag bra dagar omsätta mitt kapital fyra gånger om dagen. Detta var innan kapitalförsäkringarna förenklat deklarationen så varje avräkningsnota samlade jag i en pärm för deklarationen.

Det var nog när jag efter ett par timmar räknat ihop en K4a i deklarationen som jag insåg hur meningslöst det jag sysslade med var. 14 sidor affärer och många miljoner i omsättning resulterade i en total vinst på ca 50 tusen kronor på ett år. Hur kul det än var att jaga de där korta vinsterna så var det inte mödan värt mot att spara långsiktigt. Men ännu idag känner jag en större glädje av när ett nyinköpt innehav stiger än mina äldre betydligt större innehav. Det är en märklig psykologisk effekt av aktivitet och snabb återkoppling som skulle kunna få mig att trilla dit igen.  

/Flit och sparsamhet

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Våga vägra index

Indexfonder är ett utmärkt sätt att få en bred exponering mot en marknad till en billig peng. För de flesta småsparare är det därför bättre att spara i indexfonder än att köpa aktier, men för den som vill få en bättre avkastning än index behöver man våga avvika från index. Jag använder själv indexfonder för att få exponering mot USA, Europa och tillväxtländer där jag själv valt att inte handla enskilda aktier från, men är övertygad att jag kan få bättre avkastningen än ett svenskt index genom att undvika surdegar i portföljen. Ett index är ett genomsnitt av de aktier som ingår i det. Det finns lite olika varianter som kapitalviktat eller likaviktat, index som exkluderar miljöbovar eller bara innehåller de absolut största bolagen. I varje index finns det därför bra och dåliga bolag. Några kommer att ligga under genomsnittet i risk och avkastning, medan andra kommer att ligga över. Kan man se till att välja bort dålig bolag och istället ha en högre andel bra bolag så kommer man över ti

Kriget i Ukraina

Invasionen i Ukraina är en oerhörd tragedi som på bara ett par dagar förvandlade människors vardagsliv till ett brinnande helvete. Omvärldens reaktioner har varit stark på att ryska stridsvagnar går till anfall mot europeisk storstäder, att otränade civila behöver skydda sina hem med vapen och att barnfamiljer behöver söka skydd mot flygbombningar i tunnelbanor och källare. Putin hade sannolikt kalkylerat med sanktioner och fördömanden, men underskattade omfattningen och enigheten i reaktionen från väst. Mediabevakningen och de upprörda känslor som den gett upphov till har till slut fått eftergivna länder som Frankrike och Tyskland att ge efter och till slut införa hårda sanktioner. Tyvärr har beroendet av rysk gas och olja gjort att man inte kan ta till den kraftfullaste sanktionen i form av att helt stänga av ryska banker från Swift. Nu blir det istället bara en par banker som stängs ute från internationella betalningar, vilket gör att man ändå kan betala för energin till andra ryska

Smugglaren på Gräskö

Brattsystemet infördes 1919 som ett sätt att hålla ner alkoholkonsumtionen. Systemet gick ut på att ransonera tillgången genom att alla inköp infördes i en motbok samtidigt som det etablerades ett monopol på försäljningen. Motboken var ett häfte med plats för stämplar, där inköpen skrevs in för att bevaka att ransonen inte överskreds. För att erhålla motbok måste man skriva en ansökan till vederbörande systembolag och blev då registrerad som kund om "särskilt hinder icke förelåg". Ransonen för spritdrycker var från början en eller två liter i månaden men ökades senare till normalt tre liter, och det var personens sociala status som avgjorde ransonens storlek. Inkomst, kön, förmögenhet och samhällsposition styrde tilldelningen. Bara en av tio kvinnor hade motbok, och i de fallen de hade en var den tilldelade ransonen långt mindre än männens. Gifta kvinnor och hushållerskor kunde nekas med motiveringen att mannen i familjen hade motbok. Unga, ogifta män kom sällan i fråga oc