Percy och finansvalparna

Tillsammans med min klasskamrat Per bildade jag en aktiesparklubb i gymnasiet. Vi hade båda för lite pengar för att kunna stilla vårt börsintresse och genom att gå ihop med andra på skolan så skulle vi få ett betydligt större kapital att handla för. Varje andel kostade 500 kronor i startavgift och 200 kronor i månaden, vilket var en inte oansenlig del av studiebidraget, så det är imponerade att vi fick ihop nästan 30 medlemmar. Men åttiotalet var en tidsålder då alla drömde om att bli yuppie och göra snabba klipp på börsen.

När vi skramlat ihop pengarna gick Per och jag ner till det lokala bankkontoret för att köpa aktier. Eftersom det fanns vare sig internet eller nätmäklare så fick man snällt gå till banken för att göra sina affärer. Börskurserna lästes varje dag upp i radion, ungefär som väderleksrapporten. Våra affärer hanterades av Percy som var aktiemäklaren på det lokala bankkontoret. Trots den yuppielika framtoningen med prickig sidenslips och hängslen så tog sig Percy tid att behandla oss som viktiga kunder. Vi satt flera gånger på hans kontor och diskuterade vilka aktier som vi borde köpa. När vi hade årsmöte kom han och höll ett föredrag om den nystartade optionsmarknaden som jag inte tror att någon begrepp vad det handlade om, men vi kände oss nästan som riktiga finansvalpar.

Våren efteråt så bjuder Percy oss på en studieresa till börsen och optionsmarknaden. Banken bjöd på bussresa och lunch med Percy som vår guide på den finansiella marknaderna. Vi var med om morgonuppropet i börshuset och såg hur mäklarna senare skrev sina avslut med krita på tavlor. Det var ruskigt coolt. Lite gammeldags, hektiskt och ack så levande. Efter lunch bar det av till den helt datoriserade Optionsmarknaden med kontorslandskap med människor som satt med massor av telefoner och något så exotiskt som hämtsushi framför tjockskärmar. Vi fick lära oss om hur optioner fungerar och kände att detta är framtiden. Datoriserat och med massiv hävstång. Innan vi trötta for hem med bussen så gick Per och jag till NK och köpte oss varsin prickig slips.

På hösten inträffar den svarta måndagen då amerikanska börsen går ner med 22%. Innehaven i vår aktiesparklubb skrumpnar ihop till småslantar och på vårkanten upplöser vi aktiesparklubben. På vårt sista möte auktionerar vi ut aktierna till de medlemmar som fortfarande tror på börsen. Per och jag köper personligen de flesta aktier, för trots allt hade vi inte gett upp hoppet om att kapitalismen skulle överleva även denna kris. 

/Flit och sparsamhet!