Fortsätt till huvudinnehåll

Att slå eller följa index

 

Indexfonder är ett utmärkt alternativ som ger bra riskspridning, avkastning som börsen i snitt till ett vettigt pris. För de flesta sparare är därför indexfonder det bästa alternativet. En portfölj bestående av ett par indexfonder för några olika marknader är svårslaget. Faktiskt så svårslaget att de flesta förvaltare av aktiva fonder inte klarar av att varaktigt slå index efter avgifter. Att då som småsparare välja att bygga en egen aktieportfölj är svårmotiverat. Avanza brukar publicera statistik över sina sparares genomsnittliga statistik vilket visar att de flesta skulle ha tjänat på att investera allt i en vanlig indexfond. Det kan naturligtvis finnas flera anledningar till den låga avkastningen som att de väljer att spara till lägre risk än börsen men det kan också vara så att de köper fel akter eller tajmar affärerna olyckligt.    

Men det finns naturligtvis även flera skäl till att äga aktier. Har man mycket fritid och lite självinsikt så kan man försöka slå börsen. För många är aktier en hobby som faktiskt får kosta även om man alltid lever med hoppet att kunna gå bättre än index. Tack och lov är ett index så fiffigt konstruerat att man hälften av tiden kan gå bättre utan att egentligen långsiktigt avvika. Det kräver med andra ord lång tid innan självinsikten om de egna tillkortakommandena kommer och då har man redan investerat tillräckligt mycket tid och pengar i portföljen för att hålla fast vid den mot bättre vetande. Ett annat skäl för att köpa aktier är för att man gillar bolaget. Björn Wahlroos kontroversiella ståndpunkter för mig att trycka på köpknappen för Sampo. En frisk fläkt av rakryggat sanningssägande var en krydda för min portfölj. Mindre kontroversiella preferenser kan vara att man gillar produkterna, har en bekant som jobbar i firman eller tycker att de står för ett bra budskap.

När jag började spara fanns inga indexfonder, bara de där aktiva fonderna som nästan var som index men till ett mycket saftigare pris. Ericsson, H&M och Telia för runt 10% och utgjorde därmed totalt 30% av indexet. Eftersom jag i efterdyningarna av IT-kraschen fullständigt tappat tron på både Ericsson och Telia så var det naturligt att själv köpa de bolag som jag trodde på. Mer eller mindre alla storbolagen förutom en handfull som jag av mer eller mindre grumliga anledningar trodde stod inför sotdöden eller åtminstone stora problem. Jag kommer aldrig att kunna hitta nästa börsvinnare, men kan jag åtminstone utesluta några förlorare så borde aktierna i min portfölj kunna prestera bättre än genomsnittet. En rejäl dos skepsis har därför blivit min viktigast egenskap som investerare. Jag vill se att bolagen genererar vinster och förstå logiken för att de ska fortsätta växa. Heta aktier som pratas upp är ett varningstecken för mig. Grafen visar att jag sedan oktober 2008 utklassat stockholmsbörsen. Nu väntar jag bara på att se hur länge det tar innan självinsikten biter mig. 

/Flit och sparsamhet

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Våga vägra index

Indexfonder är ett utmärkt sätt att få en bred exponering mot en marknad till en billig peng. För de flesta småsparare är det därför bättre att spara i indexfonder än att köpa aktier, men för den som vill få en bättre avkastning än index behöver man våga avvika från index. Jag använder själv indexfonder för att få exponering mot USA, Europa och tillväxtländer där jag själv valt att inte handla enskilda aktier från, men är övertygad att jag kan få bättre avkastningen än ett svenskt index genom att undvika surdegar i portföljen. Ett index är ett genomsnitt av de aktier som ingår i det. Det finns lite olika varianter som kapitalviktat eller likaviktat, index som exkluderar miljöbovar eller bara innehåller de absolut största bolagen. I varje index finns det därför bra och dåliga bolag. Några kommer att ligga under genomsnittet i risk och avkastning, medan andra kommer att ligga över. Kan man se till att välja bort dålig bolag och istället ha en högre andel bra bolag så kommer man över ti

Kriget i Ukraina

Invasionen i Ukraina är en oerhörd tragedi som på bara ett par dagar förvandlade människors vardagsliv till ett brinnande helvete. Omvärldens reaktioner har varit stark på att ryska stridsvagnar går till anfall mot europeisk storstäder, att otränade civila behöver skydda sina hem med vapen och att barnfamiljer behöver söka skydd mot flygbombningar i tunnelbanor och källare. Putin hade sannolikt kalkylerat med sanktioner och fördömanden, men underskattade omfattningen och enigheten i reaktionen från väst. Mediabevakningen och de upprörda känslor som den gett upphov till har till slut fått eftergivna länder som Frankrike och Tyskland att ge efter och till slut införa hårda sanktioner. Tyvärr har beroendet av rysk gas och olja gjort att man inte kan ta till den kraftfullaste sanktionen i form av att helt stänga av ryska banker från Swift. Nu blir det istället bara en par banker som stängs ute från internationella betalningar, vilket gör att man ändå kan betala för energin till andra ryska

Smugglaren på Gräskö

Brattsystemet infördes 1919 som ett sätt att hålla ner alkoholkonsumtionen. Systemet gick ut på att ransonera tillgången genom att alla inköp infördes i en motbok samtidigt som det etablerades ett monopol på försäljningen. Motboken var ett häfte med plats för stämplar, där inköpen skrevs in för att bevaka att ransonen inte överskreds. För att erhålla motbok måste man skriva en ansökan till vederbörande systembolag och blev då registrerad som kund om "särskilt hinder icke förelåg". Ransonen för spritdrycker var från början en eller två liter i månaden men ökades senare till normalt tre liter, och det var personens sociala status som avgjorde ransonens storlek. Inkomst, kön, förmögenhet och samhällsposition styrde tilldelningen. Bara en av tio kvinnor hade motbok, och i de fallen de hade en var den tilldelade ransonen långt mindre än männens. Gifta kvinnor och hushållerskor kunde nekas med motiveringen att mannen i familjen hade motbok. Unga, ogifta män kom sällan i fråga oc