Fortsätt till huvudinnehåll

Att slå eller följa index

 

Indexfonder är ett utmärkt alternativ som ger bra riskspridning, avkastning som börsen i snitt till ett vettigt pris. För de flesta sparare är därför indexfonder det bästa alternativet. En portfölj bestående av ett par indexfonder för några olika marknader är svårslaget. Faktiskt så svårslaget att de flesta förvaltare av aktiva fonder inte klarar av att varaktigt slå index efter avgifter. Att då som småsparare välja att bygga en egen aktieportfölj är svårmotiverat. Avanza brukar publicera statistik över sina sparares genomsnittliga statistik vilket visar att de flesta skulle ha tjänat på att investera allt i en vanlig indexfond. Det kan naturligtvis finnas flera anledningar till den låga avkastningen som att de väljer att spara till lägre risk än börsen men det kan också vara så att de köper fel akter eller tajmar affärerna olyckligt.    

Men det finns naturligtvis även flera skäl till att äga aktier. Har man mycket fritid och lite självinsikt så kan man försöka slå börsen. För många är aktier en hobby som faktiskt får kosta även om man alltid lever med hoppet att kunna gå bättre än index. Tack och lov är ett index så fiffigt konstruerat att man hälften av tiden kan gå bättre utan att egentligen långsiktigt avvika. Det kräver med andra ord lång tid innan självinsikten om de egna tillkortakommandena kommer och då har man redan investerat tillräckligt mycket tid och pengar i portföljen för att hålla fast vid den mot bättre vetande. Ett annat skäl för att köpa aktier är för att man gillar bolaget. Björn Wahlroos kontroversiella ståndpunkter för mig att trycka på köpknappen för Sampo. En frisk fläkt av rakryggat sanningssägande var en krydda för min portfölj. Mindre kontroversiella preferenser kan vara att man gillar produkterna, har en bekant som jobbar i firman eller tycker att de står för ett bra budskap.

När jag började spara fanns inga indexfonder, bara de där aktiva fonderna som nästan var som index men till ett mycket saftigare pris. Ericsson, H&M och Telia för runt 10% och utgjorde därmed totalt 30% av indexet. Eftersom jag i efterdyningarna av IT-kraschen fullständigt tappat tron på både Ericsson och Telia så var det naturligt att själv köpa de bolag som jag trodde på. Mer eller mindre alla storbolagen förutom en handfull som jag av mer eller mindre grumliga anledningar trodde stod inför sotdöden eller åtminstone stora problem. Jag kommer aldrig att kunna hitta nästa börsvinnare, men kan jag åtminstone utesluta några förlorare så borde aktierna i min portfölj kunna prestera bättre än genomsnittet. En rejäl dos skepsis har därför blivit min viktigast egenskap som investerare. Jag vill se att bolagen genererar vinster och förstå logiken för att de ska fortsätta växa. Heta aktier som pratas upp är ett varningstecken för mig. Grafen visar att jag sedan oktober 2008 utklassat stockholmsbörsen. Nu väntar jag bara på att se hur länge det tar innan självinsikten biter mig. 

/Flit och sparsamhet

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det är mänskligt att fela

Det är inte lätt att navigera som sparare. Antalet röster med de mest väsensskilda budskap är nästan lika många som alternativen att stoppa sina pengar i. Svarta rubriker om en överhängande krascher blandas med rosenskimrande expertråd om guld och gröna skogar till en minst sagt schizofren soppa. Tvärsäkerhet gör sig naturligtvis bäst i rubriker och som Niels Bohr konstaterade är det i synnerhet svårt att göra förutsägelser om framtiden. Hur mycket expert man än är så finns det mycket som kan stöka till i excelmodellen. Långa trender kan brytas av krig, naturkatastrofer, bolagsskandaler, innovationer, ett fartyg som hamnat på sniskan i Suezkanalen eller av en kines som lagar fladdermussoppa och råkar starta en pandemi. Det enda man bör vara tvärsäker på är att vi inte vet tillräckligt för att med säkerhet kunna säga något om framtiden.  Hur ska man då som sparare förhålla sig? Tvärsäkerheten är främst ett problem om man satsar allt på fel häst och osäkerheten om man inte kommer t...

Economics in one lesson

Henry Hazlitt var en amerikansk ekonom och journalist, som bland annat skrev för New York Times, Wall Street Journal och Newsweek. Hans bok Economics in one lesson skrevs 1946 och är fortfarande en oöverträffad pärla för den som vill lära sig att förstå ekonomi. Boken är skriven med journalistens enkla språk, men är fullt med underhållande exempel på vanliga tankevurpor som får oss att fatta fel beslut. Henry Hazlitt hade lärt känna ekonomen Ludvig von Mises som flytt till USA under andra världskriget och kom att påverka innehållet. Boken går att beställa via Adlibris eller Amazon, men finns också fritt tillgänglig som pdf bland annat via den kanadensiska tinktanken Institut for Liberal studies . I bokens första kapital går Henry Hazlitt igenom ett klassiskt exempel från Frédéric Bastiat med ett krossat fönster och förklarar hur ekonomiska beslut inte enbart har direkta konsekvenser, utan även oväntade sidoeffekter på andra verksamheter och grupper. De pengar som går till att laga ...

Fria hyror för nya lyor

Förslaget om marknadshyror för nyproduktion är en känslig balansgång för regeringen. Genomförs det hotar Vänstern med regeringskris och genomförs det inte hotar Centern dra undan sitt stöd. Med tanke på att det tar ett halvt sekel att förnya hyresbeståndet så är det mer en principfråga än något som kommer förändra förutsättningarna för de hyresgäster som redan väntat 25 år i kö för en lägenhet.  För grundproblemet är att det byggs på tok för få hyresbostäder. På en normal marknad stiger priserna när efterfrågan ökar och företag ser till att öka produktioner för att möta denna efterfrågan, men på hyresmarknaden är denna prismekanism utslagen. Det är helt enkelt inte tillräckligt lönsamt att producera hyresbostäder, trots att byggbolagen lockas med statligt investeringsstöd för att sätta spaden i jorden. Priser är information om att öka eller minska produktionen på en marknad. När priserna regleras så kommer denna information inte fram utan man kommer istället behöva hantera en öka...