Indexfonder är ett utmärkt alternativ som ger bra riskspridning, avkastning som börsen i snitt till ett vettigt pris. För de flesta sparare är därför indexfonder det bästa alternativet. En portfölj bestående av ett par indexfonder för några olika marknader är svårslaget. Faktiskt så svårslaget att de flesta förvaltare av aktiva fonder inte klarar av att varaktigt slå index efter avgifter. Att då som småsparare välja att bygga en egen aktieportfölj är svårmotiverat. Avanza brukar publicera statistik över sina sparares genomsnittliga statistik vilket visar att de flesta skulle ha tjänat på att investera allt i en vanlig indexfond. Det kan naturligtvis finnas flera anledningar till den låga avkastningen som att de väljer att spara till lägre risk än börsen men det kan också vara så att de köper fel akter eller tajmar affärerna olyckligt.
Men det finns naturligtvis även flera skäl till att äga aktier. Har man mycket fritid och lite självinsikt så kan man försöka slå börsen. För många är aktier en hobby som faktiskt får kosta även om man alltid lever med hoppet att kunna gå bättre än index. Tack och lov är ett index så fiffigt konstruerat att man hälften av tiden kan gå bättre utan att egentligen långsiktigt avvika. Det kräver med andra ord lång tid innan självinsikten om de egna tillkortakommandena kommer och då har man redan investerat tillräckligt mycket tid och pengar i portföljen för att hålla fast vid den mot bättre vetande. Ett annat skäl för att köpa aktier är för att man gillar bolaget. Björn Wahlroos kontroversiella ståndpunkter för mig att trycka på köpknappen för Sampo. En frisk fläkt av rakryggat sanningssägande var en krydda för min portfölj. Mindre kontroversiella preferenser kan vara att man gillar produkterna, har en bekant som jobbar i firman eller tycker att de står för ett bra budskap.
När jag började spara fanns inga indexfonder, bara de där aktiva fonderna som nästan var som index men till ett mycket saftigare pris. Ericsson, H&M och Telia för runt 10% och utgjorde därmed totalt 30% av indexet. Eftersom jag i efterdyningarna av IT-kraschen fullständigt tappat tron på både Ericsson och Telia så var det naturligt att själv köpa de bolag som jag trodde på. Mer eller mindre alla storbolagen förutom en handfull som jag av mer eller mindre grumliga anledningar trodde stod inför sotdöden eller åtminstone stora problem. Jag kommer aldrig att kunna hitta nästa börsvinnare, men kan jag åtminstone utesluta några förlorare så borde aktierna i min portfölj kunna prestera bättre än genomsnittet. En rejäl dos skepsis har därför blivit min viktigast egenskap som investerare. Jag vill se att bolagen genererar vinster och förstå logiken för att de ska fortsätta växa. Heta aktier som pratas upp är ett varningstecken för mig. Grafen visar att jag sedan oktober 2008 utklassat stockholmsbörsen. Nu väntar jag bara på att se hur länge det tar innan självinsikten biter mig.
/Flit och sparsamhet
Kommentarer
Skicka en kommentar