De flesta inhemska bedömare verkar tala om en mjuklandning eller en kort lågkonjunktur. Arbetsmarknaden är fortfarande stark och inflationen borde snart gå ner, vilket ska få de ekonomiska hjulen att snart vara tillbaka som förr. Hushållen verkar se lika sorglöst på tillvaron och på bostadsmarknaden tickar priserna uppåt igen om än med kraftigt minskande volym. Från bankerna rapporteras det att lånevolymerna minskar och med stigande priser så innebär det att antalet bostadsaffärer har minskat. Det är med andra ord en hel del som känner av dyrtider med hög inflation och normaliserade räntor, medan andra sätter sitt hopp till att räntorna snart skall falla tillbaka och handlar bostäder precis som förr. Många utländska bedömare har en mer amper syn på den svenska fastighets- och bostadsmarknaden. Under många år har fastigheter och bostäder drivits på av hög belåning och utländska aktörer befarar att den svenska ekonomin ska drabbas av en krasch liknande den som drabbat SBB. När räntorna stiger blir lånen tuffare att betala igen, vilket får effekter på andra delar av ekonomin.
För hushållen är det de nominella bostadsräntorna som avgör hur mycket de har att lägga på annat när bolånen är betalda. För fastighetsbolagen är det däremot den realräntan efter inflation som avgör om kalkylen går ihop och med fortsatt hög inflation så är fortfarande realräntan negativ, det finns därför en eftersläpning när effekten når fastighetsbolagen. SBB är därför bara början och det borde bli bra mycket värre för överbelånade fastighetsbolag, i synnerhet med tanke på att börsens fastighetsfall kommer att behöva återfinansiera obligationsförfall för över 30 miljarder i år. Räntan för att låna upp nya pengar är bra mycket högre än den som de tidigare haft. Som grädde på moset så riskerar fallande fastighetspriser att slå mot den säkerhet som fastighetsbolagen lämnat för sin upplåning, det gör långivarna behöver ta än mer betalt för den ökade risk som det är att låna ut till fastighetsbolagen.
Fastighetsbolagen är däremot inte helt ensamma om att bära skuld till den situation som uppkommit. De har möjligen lånat för mycket, men i grund och botten har de bara handlat rationellt efter de förutsättningar som Riksbanken skapat. Det är Riksbanken som under många år eldat på inflationsbrasan med låga räntor och köp av fastighetsobligationer för att driva ner ränta som fastighetsbolagen betalar. Är det någon som är ytterst ansvarig för den kris som vi håller på att gå mot så är det Riksbanken genom sina pengapolitiska stimulanser.
Höjer Riksbanken räntan för att få upp kronkursen, så ökar problemen för fastighetsbolagen. Går fastighetsbolagen i putten så kommer det hamna i knäet på bankerna och i andra hand skattebetalarna. Att utländska investerare håller sig borta från svenska kronan är därför inte så förvånande. Under många år har utländska bedömare som OECD varnat för att vi byggt upp en bubbla på bostads- och fastighetsmarknaden, men utan att Riksbanken eller politiker tagit tag i problemet. Nu straffas kronan med att utländska investerare ser mindre riskfyllda alternativ annorstädes. Vet inte om det är min psykologiska disposition som permabjörn som gör att jag ser så stora risker för svensk ekonomi, men jag förstår inte att det inte är andra som också har magknip över vad vi riskerar att gå in i.
Som sparare skulle jag hellre ligga i korta räntor än högbelånade fastighetsbolag.
/Flit och sparsamhet!
Kommentarer
Skicka en kommentar