Harry Brownes permanenta portfölj

Att försöka förutsäga marknaden är notoriskt svårt. Inom den österrikiska ekonomin brukar man dessutom tala om att det är omöjligt att förutsäga framtiden eftersom vi inte känner till vilka värderingar som marknadens aktörer kommer att ha i framtiden. Inte heller vet vi när en svart svan ska dyka upp. Vi står inför ett kunskapsproblem som gör att framtiden alltid kommer att vara osäker.

Ett sätt att hantera denna osäkerhet är att bygga en portfölj som ska hantera alla investeringsklimat. Den amerikanske investeringsrådigvaren Harry Browne föreslog i sin bok Fail-Safe Investing – A lifelong financial security in 30 minutes en portfölj som består av lika delar aktier, obligationer, kontanter och guld. Tanken vara att det alltid skulle finnas ett tillgångsslag som presterade bättre oavsett om det var tillväxt, inflation, deflation eller recession. Portföljen skulle vara så enkel att hantera att det bara krävdes 30 minuter per år för att hantera den. Utöver att vara verksam som investeringsrådgivare så var Harry Browne också aktiv som libertariansk debattör. Han var en produktiv författare och skribent, samt en frispråkig röst för guld istället för papperspengar. Två gånger ställde han dessutom upp som presidentkandidat för Libertarian Party och fick ungefär en halv procent av rösterna.

Trots att permanenta portföljen bara har 25% aktier, så har det visat sig att den avkastar hyfsat till en låg risk. Portföljen har historiskt gett så bra riskjusterad avkastning att det blivit en favoritportfölj hos en del populära finansbloggare. En stor del av styrkan är naturligtvis enkelheten i implementationen som kräver bara en årlig översyn för att återställa balansen mellan tillgångsklasserna. Guld är däremot en omdiskuterad tillgång och det är inte ens sannolikt det bästa skyddet mot inflation. Industriråvaror som koppar, fastigheter och skog har tydligare koppling till inflation än vad guldet har. Guldet har däremot sin poäng som försäkring när förtroende för papperspengarna utmanas på riktigt.

Men det är möjligt att en lång period av fallande räntor har bidragit till att både aktier och obligationer fått portföljen att avkasta väldigt bra, men när vinden vänder så kanske man inte kan förvänta sig lika mycket av kontanter och guld i avkastning. Att ersätta en del av guldet med aktier inom råvaruindustrin, fastigheter och skog kan vara ett sätt att öka aktiedelen och samtidigt behålla ett ben som går bra under inflation. På samma sätt kan kontantdelen minskas på bekostnad i defensiva aktier som läkemedel och livsmedel. Produkter som människor måste ha även när konjunkturen är dålig. På så sätt behåller man en del av det grundläggande tanken med permanenta portföljen, men ökar risken och den förväntade avkastningen.

Guld och kontanter har en viktig funktion som försäkring i händelse av kris. Under coronakrisen gick de flest tillgångsslag ner samtidigt och det var i princip bara kontanter behöll värdet. Sämre likvida tillgångar som företagsobligationer sjönk som en sten och återhämtade sig långsammare än aktier. Det finns därför alltid ett bra skäl att ha kontanter och eventuellt även lite guld i portföljen.

Flit och sparsamhet!