Från 50-talet har AI haft en ganska sömning tillvaro på akademiska institutioner. När jag pluggade datavetenskap i början av 90-talet så var budskapet att AI kommer snart att bli hur stort som helst, men uppenbarligen missade man hur mycket datorkraft och datavolymer som behövdes för att göra det praktiskt användbart i någon större skala. Det var när IBMs Deep Blue besegrade Garri Kasparov i schack 1996 som blev startskottet för mer specialiserade tillämpningar. Därefter har det lanserats lång rad kommersiella AI-lösningar för sortering av paket, ansiktsigenkänning, diagnosticering av sjukdomar och avvikelser av mönster som kan användas för att identifiera bedrägerier eller servrar som går trögt i datacenter. Den heliga graalen inom AI-forskningen har däremot varit en generell problemlösare som kan användas för alla typer av problem, men här har problemet med datorkraft och datavolymer återigen visat sig svårt att lösa. För något år sen fick jag en bok med AI tolkar Karin Boye. De...
Ett österrikiskt perspektiv från Roslagen.